Länderna som inte tog ställning mot Rysslands krig

Source: Dagens Nyheter | Original Published At: 2022-03-06 21:03:34 UTC

Key Points

• 35 länder lade ned sina röster i FN:s generalförsamling om Rysslands invasion av Ukraina
• Historiska band till Sovjetunionen och nuvarande geopolitiska intressen påverkar ställningstaganden
• Ryssland använder vapenexport och Wagnergruppen för att stärka inflytande i Afrika
• Brics-medlemmar (Brasilien, Indien, Kina, Sydafrika) lade övervägande ned sina röster
• Brasiliens ambivalenta hållning visar på inre splittring

På grund av Putins invasion av Ukraina kallade FN:s generalförsamling för första gången på 25 år in sina 193 medlemsländer till ett extrainsatt möte i New York i onsdags. Att en klar majoritet av länderna röstade för resolutionen som kräver att Ryssland ”omedelbart, fullständigt och utan förbehåll drar tillbaka alla militära stridskrafter från Ukrainas territorium” var en seger för FN. Men att 35 länder valde att lägga ned sina röster visar hur komplicerad den nya uppdelningen av världen blivit.

Många av de nationer som vägrade ta ställning har tidigare haft täta kontakter med Sovjetunionen under kalla kriget. Det gäller inte minst många afrikanska stater som under självständighetskrigen på 1960-talet fick ett enormt ekonomiskt och militärt stöd från Sovjet. Under inbördeskrigen i Angola och Moçambique var det ryskt stridsflyg och ryska rådgivare som såg till att länderna inte blev sydafrikanska apartheidstater under 1980-talet. Många av de män och kvinnor som sitter i dagens regeringar i Angola och Moçambique har fått sin utbildning på Lumumbauniversitetet i Moskva, i dag omdöpt till People’s Friendship University of Russia.

Men dessa historiska relationer mellan Sovjetunionen och afrikanska länder hade inte spelat någon roll om inte Ryssland hade vårdat dem. Ryssland är i dag den största vapenexportören till Afrika och många av kontinentens ledare lägger stor vikt vid att ha en leverantör som med kort varsel kan förse dem med vapen utan de villkor som demokratiska regimer ställer. Vid sidan av vapenleveranser har den ökända Wagnergruppen på senare år blivit en förlängd arm för Putinregimen i Afrika.

Ryssland stoppar också med jämna mellanrum resolutioner och uttalanden mot icke-demokratiska regimer. I mars i fjol ville FN:s säkerhetsråd kräva ett stopp på konflikten i den etiopiska provinsen Tigray, men detta uttalande blockerades av ett ryskt veto. Händelsevis var Etiopiens FN-sändebud inte närvarande vid omröstningen om resolutionen mot Rysslands invasion av Ukraina.

Att Kubas FN-ambassadör valde att lägga ned sin röst är inte heller överraskande. Utan Sovjetunionen hade inte den regim som fortfarande styr önationen fallit för länge sedan. Ett annat latinamerikanskt land som vägrar ta ställning är Nicaragua, som under Daniel Ortegas regim knutit mycket närma band till Ryssland. För några år sedan tilläts ryssarna bygga en satellitövervakningscentral i utkanten av huvudstaden Managua som används för att övervaka USA.

Ett tecken på att Ryssland kan räkna med Nicaraguas och Kubas stöd om kriget i Ukraina utvecklas till en större konflikt med USA är att ryska dumans talman Vjatjeslav Volodin gjorde en charmoffensiv och besökte länderna just innan invasionen av Ukraina inleddes. Bland annat avskrev Ryssland kubanska skulder. På grund av krigsutbrottet tvingades Volodins regeringsplan sedan ta en omväg hem till Ryssland på 2,5 timme eftersom Sverige och Finland hade stängt luftrummet för hans plan.

Att Ryssland ingår i handelsalliansen Brics – tillsammans med Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika – gör att de flesta av de länderna lade ned sin röst. Vad som är förvånade är att Brasiliens FN-ambassadör gick mot president Bolsonaro och valde att rösta för resolutionen. Bolsonaro var på statsbesök i Kreml den 16 februari i år och sa då att ”Brasilien är solidariska med Ryssland”. Brasiliens ambivalenta hållning visar på en splittring inom den brasilianska regeringen.

Det intressanta med länderna som valde att lägga ned sin röst är att deras val inte följer kalla krigets logik som delade upp världen i en vänster/högerskala. I Centralamerika är Nicaragua och El Salvador varandras politiska motpoler. Nicaragua styrs av den före detta revolutionshjälten Ortega medan El Salvador sedan tre år tillbaka leds av den nyliberala högerpresidenten Nayib Bukele som infört bitcoin som officiell valuta. Ändå röstade länder likadant i FN:s generalförsamling. Att stödet för Ryssland spänner över hela det politiska spektret visar hur oförutsägbar dagens globala politik blivit.