Afrikanska ledare ratar västerländska pekpinnar och vänder sig mot Kina

Source: Dagens Nyheter | Original Published At: 2024-09-03 08:12:00 UTC

Key Points

• Kina och Afrika stärker ekonomiskt och politiskt samarbete genom Focac-toppen
• Skuldkris i Afrika och kinesisk ekonomisk tillbakadragande påverkar samarbetet
• Grön teknologi (elbilar, solpaneler) ersätter kolkraft i kinesiska investeringar
• Afrikanska ledare söker tekniskt stöd för råvaruförädling och industriutveckling
• Kina utmanar västvärldens dominans genom icke-västerländskt partnerskap

Vart tredje år rullar regimen i Peking ut röda mattan för en rad afrikanska statschefer som gästar Kina för att delta i Focac, som står för ”forum för kinesiskt-afrikanskt samarbete”. I veckan är det dags för den nionde upplagan av toppmötet.

Efter de senaste tio årens lånefest och storslagna satsningar på utvecklingsprojekt – Kina har haft pengarna, Afrika har stått för löften om framtida vinster – präglas årets upplaga av en ny bister ekonomisk verklighet.

Många afrikanska länder är djupt skuldtyngda och kinesiska banker och låneinstitut har börjat hålla hårt i pengarna. Efter att ha finansierat storskaliga infrastrukturprojekt i Afrika som hamnar, flygplatser, kraftverk och järnvägar inom ramarna för BRI, den nya sidenvägen, har man nu börjat tala i Peking om hur ”litet är vackert”. Det är småskaliga projekt med detaljerna i fokus som blir framtidens melodi.

Kina pressas hårt av en inhemsk ekonomisk kris som förstärks av de försämrade handelsrelationerna med Väst, medan många länder i Afrika nu har svårt att betala räntorna på lånen. Därför har kinesiska banker blivit mer selektiva i sina åtaganden. Sedan millennieskiftet har kinesiska aktörer lånat ut motsvarande 1,7 biljoner kronor till afrikanska länder, men nu har detta pengaflöde nästan helt strypts.

Men deltagarna lär hålla god min under mötet som enligt förhandsspekulationerna kommer att ha fokus på den gröna omställningen. För tre år sedan slog president Xi Jinping fast att det var slut på kinesiskt finansierade byggen av kolkraftverk utomlands, och nu är det i stället grön teknologi som står i centrum: elbilar, solpaneler och batterier. När västländer har infört restriktioner kring kinesisk teknikexport, är Afrika en tacksam alternativ marknad för de producenter som förstår att sätta ett tillräckligt lågt pris på sina varor.

Varor som kunde tillverkas i Afrika, resonerar ledare som Sydafrikas Cyril Ramaphosa och Rwandas Paul Kagame, som drömmer om att ta kontroll över fler led i förädlingen av kontinentens råvaror för att tjäna mer pengar. Kina är landet som kan hjälpa dem med ett nödvändigt kunskapslyft. Men att bygga upp storskalig manufaktur och förädling av råvaror kräver kopiösa mängder energi, något som saknas på en kontinent som lider av kronisk elbrist.

Samtidigt fördjupas det politiska samarbetet. Kina ser sig som en naturlig ledare för ”det globala syd” och har bland annat drivit på för att Brics-gruppen ska växa i storlek. Afrikas 54 röster i FN:s nationalförsamling är också attraktiva för Kina i detta avseende.

Att juntaledare, diktatorer och mjukare despoter ser upp till Kina är knappast överraskande. Det är trots allt landet som har knäckt koden och har lyckats utveckla en diversifierad och modern ekonomi med bibehållen total politisk kontroll.

Men Västvärldens politiker oroas över att även demokratiska regimer i Afrika verkar obekymrade av tätare band till Kina. Ser de inte diktaturen för vad den är? Jo, men från ett afrikanskt perspektiv förefaller inte västländerna så mycket bättre.

Informell gruvdrift i östra Kongo. Kina anklagas ofta för att bara vilja ha landets råvaror, men västerlänningar har historiskt visat en lika stor aptit för landets naturresurser. Foto: Erik Esbjörnsson

Ta Demokratiska republiken Kongo som exempel, ett land där Kina flyttat fram positionerna under senare år. Kina anklagas för att bara vilja ha landets råvaror. Men det var inte en kinesisk kejsare utan en belgisk kung som ansvarade för uppemot tio miljoner kongolesers död under kolonisationen som drevs av en hunger för rågummi.

Det var belgiska legosoldater som hann före CIA och lät avrätta landets första demokratiskt valda premiärminister Patrice Lumumba. Diktatorn Mobutu Sese Seko styrde sedan landet i drygt 30 år med stöd av USA och Frankrike, som i utbyte fick uran till kalla krigets atombomber. I det kvartssekel långa sönderfall som följt på hans sorti, har Rwanda burit ett stort ansvar för lidandet. Så sent som i februari undertecknade EU ett avtal med Rwanda om att köpa strategiskt viktiga mineraler som sannolikt smugglats ut från Kongo.

Västerlänningar framstår knappast i en bättre dager än kineser, men upplevs framför allt som hycklare. Från öster kommer alltså en ny jätte med samma ekonomiska muskler som Europa, men utan kolonialt baggage, utan pekpinnar och med fokus på praktiska frågor.